var en vw bagge årsmodell 1961. Den köptes av en jobbarkompis när jag just fått körkort. På den tiden var ersurserna minimala men tanken var att det skulle bli en grym Cal-looker av den. Ingen erfarenhet av bilar fanns men mycket vilja. Alla lister strippades, kofongarna flög och det flöt på riktigt bra. Nu var det dags för lack. Bilen var ljust smutsgul från början men skulle bli Porsche-röd. Faderns arbetsgarage fick lånas under Julhelgen och slipningen tog vid. Jag trodde att all lack skulle bort vilket resulterade i en ojämn halvt renskrapad bil, nåväl. Brodern skulle lacka och vi lämnade honom med detta. På eftermiddagen skulle vi ut och titta på resultatet. Det var då vi hittade honom i baksätet halvt medvetslös. Ett litet garage utan utsug, utan mask och stängda dörrar (-12 grader ute) var inte de bästa förutsättningarna. Resultatet var inte heller så lysande så det blev till att lämna in för lack på firma. Så kunde det gå i ungdomens iver över att få en häftig bil. Tilläggas ska väl att jag aldrig fick igång den utan sålde den utan att ha kört en meter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men du hade iaf vett att sälja. Jag som är son till "den som har mest skit när han dör vinner" brås väl av det - är det någon som vill rädda en ett par 70-tals klassiker? ;)
Jag ser med spänning fram emot att få se mercan eller renault 4:an på vägen med dej bakom ratten iförd bilhandskar, skjorta, scarf och ett par coola brills, nice ;)
...eller en Ford XM Coupé '70 - med ett pack Glenn i handsfacket och melodiradio på ... radion ;
Skicka en kommentar