Villa Spies

.... är i sanningens namn lika modern nu som då det byggdes på 60-talet. Ufot i stockholms skärgård som byggdes av Simon Speis för att vara ett tillhåll för vilda fester och privata möten. Idag ägs det av arvtagerskan Janni och kanske inte brukas i samma anda, eller ? Hela konceptet med en öppen planlösning som kan ändras om allt efter behov är riktigt futuristisk. Inredningen går helt i vitt och med hjälp av färgad belysning får man rummen att ändra karraktär. En kåk man helt enkelt skulle kunna tänka sig att bo i eller som min gode vän Lae skrev:

Villa Fjolle
.... i folkmun, kanske mer officellt känt som Villa Spies. Byggd på Torö under det sena 60-talet av den danske (lätt) galne resebyråkungen Simon Spies. Ett ställe som man gärna skulle - kanske inte fira nyår på - men väl midsommar.

Lite skön info om Simon.
Simon Spies föddes 1921 i ett fattigt hem i Helsingör.
Det var en osannolik miljardär i långt hippieskägg som år efter år fyllde tidningssidorna med excentriska utspel.
Han drack alltid sprit på jobbet och uppmuntrade sina anställda att göra detsamma - "eftersom det skapar arbetsglädje".
Han omgav sig med unga vackra kvinnor som han kallade sina slavinnor och gav dem skyhög lön i utbyte mot att de alltid stod till hans förfogande.
Han uppträdde gärna berusad eller drogpåverkad offentligt.
Till sin lyxvilla på Torö i Stockholms skärgård flög han färska danska dagstidningar till en kostnad av 6 000 kronor - varje dag..
Simon Spies hade inga problem med bordellbesök, drogexperiment och vettlöst ekonomiskt slöseri. Bland annat köpte han alltid en extra teaterbiljett till sin promenadkäpp.
1980 kom den då 17-åriga fotomodellen Janni Brodersen in i Simon Spies liv. Hon började som kassörska på kontoret och fick honom att överge sitt harem av vackra flickor.
Den 11 maj 1983 gifte sig paret i Holmens Kirke i Köpenhamn i ett sagobröllop där bara brudklänningen kostade 150 000 kronor.
- Företaget kan fortsätta genom Janni. Men visst tycker jag om flickan också. Tro mig, jag kommer att göra henne till en mycket glad änka, sa han vid bröllopet.

Renault Caravelle

var ett annat litet projekt jag företog mej. Hade letat efter en cab för att ha på sommaren och hittade till slut ett objekt i grannkommunen. Halvt nerplockad med en lös cabställning utan sufflett. Den köptes gladeligen för ett överpris naturligtvis. Slipning, spackling, lack sedan var det bara cabben kvar. Då förlorar man jobbet och är tvungen att sälja bilen, Grattis!. Så här tjugo år efteråt och förhoppningsvis lite visare så undrar man ju om den nånsin hade blivit klar i min ägo. Pojkdrömmar och oförtruten entusiasm är bra men kanske inte håller loppet ut. Tanken var i alla fall att få till en liknande som på bilderna nedan.

Min första bil

var en vw bagge årsmodell 1961. Den köptes av en jobbarkompis när jag just fått körkort. På den tiden var ersurserna minimala men tanken var att det skulle bli en grym Cal-looker av den. Ingen erfarenhet av bilar fanns men mycket vilja. Alla lister strippades, kofongarna flög och det flöt på riktigt bra. Nu var det dags för lack. Bilen var ljust smutsgul från början men skulle bli Porsche-röd. Faderns arbetsgarage fick lånas under Julhelgen och slipningen tog vid. Jag trodde att all lack skulle bort vilket resulterade i en ojämn halvt renskrapad bil, nåväl. Brodern skulle lacka och vi lämnade honom med detta. På eftermiddagen skulle vi ut och titta på resultatet. Det var då vi hittade honom i baksätet halvt medvetslös. Ett litet garage utan utsug, utan mask och stängda dörrar (-12 grader ute) var inte de bästa förutsättningarna. Resultatet var inte heller så lysande så det blev till att lämna in för lack på firma. Så kunde det gå i ungdomens iver över att få en häftig bil. Tilläggas ska väl att jag aldrig fick igång den utan sålde den utan att ha kört en meter.

Odd Nerdrum

... är en fantastisk konstnär. Nedan ett konstverk av Odd Nerdrum, Selvportertt i gylden kjortel, från 1997. Konstverket har väckt en hel del rabalder när det visats här i Sverige. Jag tycker att det är konst som väcker till liv istället för att förslöa. Jag menar, karln är ju ett måleriskt geni. Han målar tavlor som de stora mästarnas tavlor ser ut nu, inte som de gjorde då. patinan är liksom redan pålagd och behöver inte 200 år på nacken. De flesta verken är som pasticher på de gamla mästarna men med en knorr och sund respektlöshet.









Nedan ett eget verk på den gode Rembrandt´s bekostnad.

Uppgång och nedgång

Man åker hem från jobbet i solnedgång och när man ska tillbaka är det soluppgång, vart tar dagen vägen?

Björn Gustafsson

är för tillfället Sveriges bäste komiker. Insatsen i Parlamentet igår var bara helt underbart.

Snö

... är väl inte det man vill ha så här i slutet på mars när våren har kommit. Att pulsa ut i 10 cm, skrapa rutan och svära är bara för mycket. Bild tagen 05.26 i morse.

Karl XII:s likfärd

... målades i två exemplar. Den första (som nu hänger på Göteborgs Konstmuseeum) målades 1878 i Paris.Målningen köptes av en rysk furste som tog hem tavlan till marmorpalatset i St: Petersburg. Etablissemanget i Sverige på den tiden ansåg att detta var en skam. Ärkefienden skulle inte ha denna i sin ägo. Segerström övertalades därför att måla en ny verision av tavlan. Den målades 1884 i Uppsala och skeppades direkt till Nationalmuseum med ångbåt. Den första tavlan kom tillbaka till Sverige i och med revolutionen och den Ryske Tsarens fall. Skillnader i tavlorna är tex. personligheterna. Den första tavlans soldater har drag av Fransmän som han raggade ihop på de Parisiska krogarna, replikens soldater är blonda och liknar mer de torpare och ungsvennar som raggades ihop runt Uppsala. Det är den sista som senare har blivit ett av Sveriges mest spridda och välkända konstverk.

Vermeer

Med tanke på trottoarbilden som visar "Flickan med pärlörhänget" så kommer jag att tänka på Johannes Vermeer van Delft som var en stor målare på1600-talet. Födelseår är okänt men han döptes enligt böckerna den 31 oktober 1632 och dog den 15 september 1675. Han kom från Delft i Nederländerna och ägnade sitt konstnärliga liv åt att efterlikna verkligheten så mycket som möjligt. Han använde bland annat Camera Obscura som hjälpmedel. Det lustiga är att han inte erkändes som stor målare förrän på 1800-talet, men har sedan räknats in i den konstnärliga eliten.

Trottoarkonst

Varför inte göra våra gångvägar lite roligare att gå på. Ta med kritorna ut och börja måla!

Långa dagar

....blir det allt som oftast på jobbet. Igår t.ex. så var det förberedelser för Schweizerschnitzel. Närmare bestämt lite drygt 200 stycken. Det tar sin tid att stycka-banka-göra röra-fylla-dubbelpannera-bryna-kyla detta antal. Uppe på detta skulle det slås 25 liter Bearnaisesås samt sättas dubbla bröd-degar samt baka ut dessa för kallgäsning. Sen var det ju naturligtvis de andra fyra rätterna som skulle förberedas utöver detta men det är en annan historia.

Vår

Värmen i luften och solen i ögonen gör att man ser våren framför sig. Att köra på torra rullgrusbeströdda vårvägar får en att längta efter en öppen bil. Drömmen, ända sedan man for omkring i Carmes vita bubbla-cab, som yster spoling får en att vilja komma över en sådan själv. Vi får väl se vad som väntar bakom knuten.

Måååndaaag !

Är det inte härligt med en ny vecka. Tillbringade helgen hos goda vänner i Jönköping så sömnen är lite efter. Va i Stadsparken för första gången. Trevligt ställe, där barnen fick mata Lamadjur med värdparets ratade knäckebröd. Igår kväll fortsatte arbetet med den lilla damen och den blev faktiskt klar. Dags för ett nytt projekt.

Emilia

Var hemma hos Jölle och Carina igår och där fanns en tavla som Emilia fick när hon tog studenten. Det visade sig att jag inte hade med den i mitt fotoarkiv, så kameran åkte fram fort för dokumentation. Av någon anledning hade den nästan samma färgsättning som den senaste tavlan, Märkligt!

Måste sova !!

Tanken var ju att igår kväll färdigställa den lilla tavlan för att kunna avyttra densamma ikväll. Gick det bra? NEJ! Jag var helt slut och höll till och med på att somna vid ratten när jag åkte hem. 2100 drog jag ner rullgardinen. Idag är det äntligen fredag, och då menar jag en sån där fredag då men har en ledig helg framför sig, det händer inte ofta längre så nu ska jag njuta.


Trevlig helg!

Om man skulle skaffa sig en trike till sommaren!?

Färdig !

Denna gången gick det tämligen snabbt Allt föll på plats trots att det varit mycket "vanligt" jobb som tagit tid. Igår var det en 19-timmars dag och det sätter sina spår. I vilket fall, den är klar och ju mer man ser på henne ju mer personlighet får hon. Lite bitchig överklass ligger väl till hands tycker jag. Dags att färdigställa den lilla fröken och sen döpa dom. God morgon!

In progress

Måleriet bara rinner på. Allt flyter och det ser ut som det kommer gå fort att få den klar. Alla färger satt från början så övermålning slapps denna gång.

Nytt projekt blev två

Det nya projektet visade sig bli två. När andan faller på som man säger .... Som vanligt föregås inte tavlorna av några skisser eller funderingar så därför finns det en viss likhet i personligheterna.

De är ju i och för sig tvillingar men ändå. Den stora är på 1.30x80 och den mindre på 55x50. Den stora som för tillfället har blå bakgrund funderar jag på att ge orangebrunt hår blekrosa hy och kraftig ögonskugga, den mindre inga funderingar än så länge.

Takläckage

Sent igår kväll när det var dags för tandborstning, blir man plötsligt varse att taket läcker in!!
Vad att göra? Som i vilken pilsnerfilm som helst är det bara att ställa fram kastrullen och hoppas på att det ska vara över tills morgondagen. Var det dé då? Jodå, men nu blir det till att riva ut all isolering och lufta ur, skapligt roligt.

Imorgon så startas ett nytt tavelprojekt. En födelsedagspresent som ska vara klar tills på fredag. Dokumentation kommer att uppdateras efter varje målningstillfälle. Tillsvidare så får ni hålla tillgodo med skåpsmat. Denna tavla hängde på GRUS och såldes även där, till vem vet jag ej tyvärr.

Senaste tavlan

Det senaste alstret är en stor rackare på 2,2 x 1.5 meter.
Den skickades upp till Stockholm
där den pryder väggen på ett medieföretag

Detta har ett tag på nacken men är ändå
värd att visas.